Thanatofobi

Jag är absolut livrädd (höhö) för att dö. Att allt bara ska ta slut, att jag inte kommer att finnas mer, jag får enorm ångest varje gång jag tänker på saken. Speciellt nu när jag fått barn, tänk om jag skulle dö nu?! Jag skulle missa hela mina barns liv.

Och hur känns det, att inte känna nånting alls? Min kropp ligger och ruttnar bort i en kista nere i marken... Mitt medvetande helt försvunnet.
Jag är livrädd för att det ska ske snart. Jag är rädd för att min man ska dö, mina barn. Men tanken på att dö före dom, att inte få "nog med tid", det är värst...

"Man lever bara en gång", är ett talesätt som etsat sig fast i min hjärna. En gång. En chans. Make the most of it. Men hur ska man veta?

Och vad händer sen?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0