Onsdag, 21 sept 2016

Alltså detta med trotsåldrar.
Jag måste verkligen hålla med en film jag såg på FB, att jag är tjejernas förälder inte deras vän. Om dom inte blir arga på mig någon gång då och då, så är jag nog helt enkelt inte en bra förälder.
Men Alice stampar och skriker och "Då tänker inte jag ..." (exv. Gå till skolan, borsta tänder osv osv).
Signe bryter ihop och tokgråter vid minsta lilla man säger ifrån eller om hon inte får som hon vill. Springer och gömmer sig hela tiden.
Åsså plupp-Henny som är missnöjd och ledsen så fort hon är vaken. Mendet har börjat vända. Hon sitter ibland i babysittern och jollrar.

Man känner sig ju som en skurk ibland...

Men i nästa sekund är dom ju sådär underbara och fina och bara hur mysiga som helst!

Världens finaste tjejor!

Igår drog jag med mig Sandra och Emil till KlinFys och besökte kollegorna. Det var mysigt!

Henny och Emil, jobbigt att hälsa på mammornas jobb ;)

Och så måste jag bara citera min älskade make och stöttepelare i livet... "Ojoj, det här räknade jag nog inte med för 10 år sedan!"

Dags att gå isäng!

But I wouldn't change any of it for the world!


Tisdag, 16 augusti 2016

Mina fina Tre <3


Måndag, 15 augusti 2016

I helgen tog vi husbilen och drog på minisemester till Stora Nolia i Piteå!

Nu drar vi till Piteå!
Frukost i husbilen
Ponnyridning
Hälsa på mumintroll och pyssla med PysselJenny

Torsdag, 4 augusti 2016

Semestern är över och vardagen har börjat. Jag är hemma med tre tjejer om dagarna medan Patrik jobbar.
Dagen går i all hast, med de två rastlösa större tjejorna som kräver underhållning och bäbis som än bara sover mestadels.

Världens bästa storasystrar, som gärna myser och tröstar

Idag är firar vi min och Patriks tredje bröllopsdag, för justja! För tre år sedan överraskade vi dopsällskapet med att gifta oss efter att Signe hade döpts *hihi*

Kärlek!

Torsdag, 28 juli 2016

Idag fyller Lillskrutt 1 månad! *hurra hurra*

Men det blir kanske inte den roligaste dagen för henne. Först ska vi på läkarbesök på BVC och senare på röntgen för att kolla hennes höfter (eftersom Signe hade risk för höftledsluxation vill dom kolla alla eventuella yngre syskon oxå, sa läkaren på BB, men hon tycks egentligen inte vara i nån verklig risk).

Och så får vi ju hoppas för allt i världen att våra övriga familjemedlemmar får komma hem nån gång!
Sitter här hemma just nu och är ruggigt besviken. Deras flyg blev inställt pga. tekniska problem, annars hade dom redan varit hemma nu.
Jag håller ju på att längta ihjäl mig efter dom, åsså kommer vi troligen inte ens hinna med att träffa dom på flyget! :(

Besvikelse är nåt som jag verkligen inte kan hantera. Jag bryter ofta ihop om jag blir besviken. Så nu sitter jag här hemma och tårarna rinner... Jag ville ju såååå gärna pussa och krama på mina tjejor vid det här laget!

Jag saknar dom så oerhört mycket.


Onsdag, 27 juli 2016

Vem längtar efter morgondagen?
- Jag!

Nu är det inge kul längre, nu vill jag inte vara "ensam" mera! Nu längtar jag efter mina fina tjejor och min man!

Bild från faster, dom tycks ha det bra i Sthlm.

Imorgon fyller lill-knorran en hel månad. Tiden har gått himla snabbt. Känns som om hon nyss kom, men samtidigt har hon ju alltid varit med!

Dagen kommer att firas med att hämta resten av familjen på flyget, en läkarkoll på BVC och senare en sväng på röntgen för att kolla skruttans höfter.

Och har vi en ruskig tur får vi kanske träffa en alldeles ny liten skrutt i världen, Sandra och Peders lilla pojke har äntligen kommit till världen!


Tisdag, 26 juli 2016

Fick en hälsning från större delen av min familj igår. Idag har dom gjort Junibacken och Alice deckade i soffan på kvällen 😉


Måndag, 25 juli 2016

Jag och Henny är alldeles ensamma hemma. Patrik har tagit med stortjejorna och flugit till Stockholm med faster Louise och Ella å farmor.

En bild från faster, nu har dom äntligen landat.
Incheckade!
Lämnar in bagaget
Säkerhetskontrollen gick utan bekymmer
Bus-Ella på Alvik

Ensamt och övergivet... Så jag å skrutt våldgästar mormodern tillsammans med moster Mikkan 😉

Mostern, tomaterna och honungsflugan 😊

Söndag, 17 juli 2016

Två veckor och 5 dagar

Man ska bara ligga nära, nära mamma. Gärna med tutte och hålla i mammas finger. Då sover vi som bäst! 😍


Blixtar och dunder

Åska och spö-hagel, det rent "kräksregnar" som Alice skulle ha sagt. Härligt med en urladdning, det har varit så varmt och kvavt i flera dagar.

Jag och Henny är ensamma hemma en stund, resten av familjen for in till stan och besiktade bilen 😊

Mina finaste tjejer! ❤


Henny

28 juni 14:28
Då kom hon till oss. Nu är familjen komplett ❤

Och redan har skrutten hunnit bli Två veckor gammal och fått ett fint namn!

HENNY Vilhelmina Carlström 💕

Storasystrarna är jättestolta och jätteduktiga!

Min vackra, fina lilla familj ❤


tjoho?

det har inte funkat att blogga via mobilappen på länge nu...

sen sist har sommaren kommit! solen värmer, spindlarna skräms och myggorna sticks.





















Baddax!


Mina små badisar, med både russinfingrar och plaskvåta ansikten.
Mina hjärtan, mitt allt!

Det kommer bli galet jobbigt att börja jobba igen om bara ett par veckor...

Baddax!



Två badsugna brudar! ♡

Grubblerier...

Hur lång tid det än går, finns det saker som aldrig glöms bort. Människor som påverkar ditt liv, hur kort stund de än funnits i det. Händelser som etsar fast sig i minnet och aldrig dör bort...

Vissa kvällar kan jag gå vilse i gamla minnen, längta tillbaka eller önska att de försvann... Ikväll är det saknaden som är störst, jag vill ha tillbaka det som inte går att få. Människor som är för långt bort för att kunna nå. Jag hoppas att vi får ses igen någon gång.

Behandla andra som du själv vill bli bemött, tänk på hur länge dina fotspår kan finnas kvar...

Så svårt det kan vara att komma ihåg!

Två små tjejer på hemmaplan gör det svårt att minnas sin blogg.
Dagarna flyter förbi som en; upp på morgonen, busa, äta, klä på (och till dagis. Hem och) äta mellis, leka göra middag, dolagreja, göra kväll, läsa godnattsaga och somna. Ha en barnfri stund och krypa ner i sängen...


Dom här små tjejerna får dagarna att gå snabbt! ♡


Alice har börjat skriva en massa bokstäver (A E I O L P S C osv), lärt sig vissla och tränar för fullt på att säga R. Hon ska själv välja kläder på morgnarna och hon är väldigt duktig på det!
Hon är så klok och förnuftig, har många bra saker att komma med och vi kan sitta och bara prata med varandra långa stunder, då hon förklarar för mig hur hon tänker och känner, vad hon tycker om saker. Och det märks att hon tar in det jag berättar för henne. Hon är kreativ och älskar att pyssla och greja.
Hon har ett bra minne och en stark vilja, 3-årsraserierna är jobbiga. Då får hon nästan inte luft ibland.
Men hon är helt underbar! (oftast :P)

Signe kryper och klättrar, sitter aldrig stilla. Något ord har kommit, hon säger "Titta!" och nån sorts variant av "Kisse!".
Äter och sover bra. Hon har lärt sig sätta sig alldeles själv. Hon är alltid glad och babblar på. Största idolen är storasyster. Hon älskar att vara nära och kramas. En go tjej som alltid är glad. Hon är självständig och tillfreds, hon kan sitta långa stunder och pilla på med sina leksaker, fast tycker hemskt mycket om att vara med där det händer. Älskar att bada!

Mina fina, söta tjejer. Väx inte så fort!! ♡

Thanatofobi

Jag är absolut livrädd (höhö) för att dö. Att allt bara ska ta slut, att jag inte kommer att finnas mer, jag får enorm ångest varje gång jag tänker på saken. Speciellt nu när jag fått barn, tänk om jag skulle dö nu?! Jag skulle missa hela mina barns liv.

Och hur känns det, att inte känna nånting alls? Min kropp ligger och ruttnar bort i en kista nere i marken... Mitt medvetande helt försvunnet.
Jag är livrädd för att det ska ske snart. Jag är rädd för att min man ska dö, mina barn. Men tanken på att dö före dom, att inte få "nog med tid", det är värst...

"Man lever bara en gång", är ett talesätt som etsat sig fast i min hjärna. En gång. En chans. Make the most of it. Men hur ska man veta?

Och vad händer sen?!

sedan sist!


















Bamse - världens starkaste björn!




....

... vet inte vad jag ska säga? när ska jag le? när ska jag svara? tycker alla att jag låter desperat när jag ens försöker säga nåt?

patetiskt...

Tidigare inlägg