Jaha. Och nu då? Dagen jag längtat efter...
Jaha. Och nu då? Dagen jag längtat efter och bävat över är här och är över. Sista arbetsdagen. Sitter för sista gången på bussen till Alnön. Känns underligt. Härligt, men sorgligt. Lite tomt, man lämnar en del av sitt liv bakom sig. Väldigt upplyftande, för jag har ju längtat hem SÅ länge! Kommer sakna jobbet, men inte arbetssituationen. Inte all stress och känslan av att inte räcka till, inte göra bra nog. Men alla människorna då? Alla härliga personer? Kommer toksakna de härliga fysikerna och de helcoola eko-brudarna, sekreterarna som man alltid kunde snacka bort en trist stund med, killarna man kunde skoja med, isotoptanterna... Korridorerna, fikarummet, torsdagsfikat och fredagshumorn! De sista 20 minutrarna på dagen, då man satt och snackade strunt. Den sammanhållningen vi ändå till viss mån kunde behålla trots nedskärningar och dålig arbetsmiljö. (De omåttligt snedfördelade) arbetsuppgifterna... Patienterna... Men tänk bara vad jag byter emot! :D
