2 sept -08

Sticka hål på huden, skjuta in venkatetern, släppa stasen, sätta på korken, spola igenom med koksaltlösning, injicera isotop, spola genom med koksalt igen, placera patienten under kameran, starta kameran och vänta...
Så ser mina dagar ut just nu... Det ena renogrammet efter det andra... Något skelett då och då...
Det är jättekul att sticka, och lyckas. Men det blir lite enformigt efter ett tag.

Jag längar hem till Umeå, sååå mycket! Jag kan nästan göra vad som helst för att få komma hem och jobba på NUS istället! Jag kan till och med fundera på att jobba på nuklearmedicinska sektionen!

Kan någon ta mig hem? Snälla...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0