milla_c86

 

Lilla familjen är hos vår vän Stefan och hälsar på i hans "strandhus" som ligger på en platå högt ovanför själva stranden och utanför finns en lång pir i sten med djupa, steniga sidor. Det är ca 15 m ner till vattnet och bara stenröse nån meter längst ner istället för sandstrand intill vattnet.

Jag och Alice är ute och promenerar på piren, som har en stenmur på ena sidan men är öppen med plankstaket på andra sidan. På ett ställe saknas det några plankor, så det är helt öppet ner i stupet. Alice ställer sig intill en staketstolpe ca 5 meter framför mig och ser pillemarisk ut, sådär som hon ser ut när hon tänker göra något som hon vet att hon inte får.

"Hoppa!" utbrister hon och jag skriker "NEJ!?" åt henne med hjärtat i halsgropen. Och när hon ser att jag börjar springa emot henne tolkar hon det som om jag busar med henne och med världens bus i blicken så hoppar hon verkligen, innan jag hinner fram och ta fast henne.

 

Jag ser henne falla, falla, falla, falla, falla och till slut slår hennes lilla kropp emot stenröset längst ner medan jag inte kan göra annat än bara skrika "Alice! Alice! Alice!" Hon ligger alldeles stilla och rör sig inte. Patrik är nere på stranden och springer emot henne, när hon äntligen rör på huvudet lite och börjar hosta blod...