milla_c86

Snacka om att drömmar kan förvirra och skrämma en?

I natt drömde jag att jag var gravid, riktigt höggravid och skulle precis in på BB. Av någon anledning var vi i England. Väl på BB i förlossningssalen, kom en läkare fram till mig och tittade allvarligt på mig och sa med lugn och bestämd röst "Det finns inget barn..."
Va? Tänkte jag och stirrade runt förvirrat. Vad menar han nu då?
Han fortsatte att titta mycket allvarligt på mig och sa igen "Det finns inget barn. Du är inte gravid, och har aldrig varit det!"
Nu började paniken att komma och jag sa högt "Jo, det är jag visst det! Det har jag ju varit nu i lite drygt nio månader!" Och stirrade paniskt runt i rummet och på Patrik som såg helt chockad ut.
Läkaren sa "Nej, det har du inte. Du har bara hittat på alltihopa!"
"NEJ!" skrek jag, och halvt om halvt hoppades jag att Tom Bergeron (och jag minns precis att det var just Tom Bergeron jag tänkte på också) eller nån skulle hoppa fram och säga April, april! Men ingen kom! Patrik var helt ifrån sig, gastade "Har du ljugit för mig?!" och sprang ut ur rummet. Allt var bara panik! Jag visste ju att jag var gravid, och att jag hade värkar och allt. Men ingen trodde på mig!
Jag var helt panikslagen och började springa ut efter Patrik... Jag sprang efter honom på en tunnelbanestation, på sånna där rullband som folk står på för att inte behöva gå...

Sedan vaknade jag. Helt panikslagen och var helt säker på att allt var sant... Hade seriöst kunnat skrika ut att det visst fanns ett barn - på riktigt!! Men sedan insåg jag att det varit en dröm och att det skulle låta helt sinnessjukt att skrika en sån sak... Så då klev jag upp och klädde på mig och for till jobbet istället...
Resten av dagen har varit riktigt bra. Inte så mycket dötid, lagomt mycket jobb...

Usch, va drömmar kan vara skrämmande... Helt knäppt...